För att få ut forskningsinformationen till skogsägarna gick vi normalt via Skogsstyrelsens konsulenter och skogsägareföreningarnas inspektorer. Förutom forskningsrapporter startade vi en tidning Småskogsnytt som gjorde att vi snabbare kunde föra ut resultaten från Forskningsgruppen för småskaligt skogsbruk (Småskogsgruppen). Tidningen kom också att beställas av många intresserade, aktiva skogsägare och även av storskogsbruket. En hel del filmer kom också att produceras. Främst var det inom ”Hästprojektet” Utveckling av metoder och redskap för skogskörning med häst, där konsulenter och inspektorer inte var särskilt angelägna att föra forskningsresultaten vidare. Därför fick vi också kunniga och intresserade hästmänniskor att starta ”Föreningen Skogshästen” med lokalavdelningar i varje län och fick därvid en part som kunde ta hand om våra forskningsresultat och för dem vidare. När vi tog över den här verksamheten i privat regi, visade sig vissa vara svåra att finansiera. Tidningen, som vi trodde kunna öka antalet prenumerationer på, blev tvärtom. Rationaliseringar i skogsbruket i slutet av 90-talet, gjorde att många kontor drogs in och personalen centraliserades. Istället för att en prenumeration hade ca 1- 5 läsare blev det nu 10-15 läsare per prenumeration. Filmverksamheten blev också lidande. Det vi förut betraktade nästan positivt att kunderna kopierade och delade med sig av filmen, blev ju nu en nackdel, då vi inte kunde finansiera verksamheten med försäljningen av filmerna. Det enda som gått runt är att jag skrivit några böcker som gått bra och viss rådgivningsverksamhet.